Kanadensisk lodjur: lodjur utbredning
Lodjur på latin
Kanadensiskt lodjur Det kanadensiska lodjuret är släkt med rödlo och med vårt europeiska lodjur. Vill du se ett kanadensiskt lodjur i det fria får du ta dig till Kanada självklart , södra Alaska, norra Oregon eller norra Idaho. Du kan även finna lodjuret i Klippiga bergen Wyoming och norra Colorado. Chansen att du ska hitta ett lodjur är ganska liten. Den lever oftast ensam och är aktiv på natten. Dessutom märker lodjuret av dig för den ser otroligt bra och har ett väldigt utvecklat luktsinne. Det lodjuret saknar i snabbhet tar det igen i uthållighet. Tålmodigt kan det följa sitt byte över flera kilometer. Bytet kommer inte undan - inte ens i vatten för lodjuret är en bra simmare och dessutom en bra klättrare. Newfondlandlodjuret är en underart och större än fastlandslodjuret tar till och med unga renar. När det gäller födan så äter det kanadensiska lodjuret främst smådjur, gnagare, harar, fåglar och fiskar. Vitsvanshjort är också gott.
Vilda djur
Utdöd i vilt tillstånd EW Utdöd EX Lodjuret i naturen För den som vill uppleva lodjuret i naturen är snöspårning det bästa alternativet. När man följer ett lospår i snö ska man vara uppmärksam på att om flera djur färdas tillsammans så kan de gå så exakt spår i spår att man kan behöva följa spåret långt för att avgöra hur många individer det rör sig om. Man bör alltid följa spåren bakåt för att inte störa djuren. Tassavtryck Lodjurets spårstämpel är centimeter lång. Det som skiljer lodjurets spår från räv, hund och varg är att en av de två främsta tårna sticker fram längre än den andra. Även järv har en tå som sticker längre fram än de andra, men järven har fem tår i tassavtrycket och går även ofta på häl. Lodjur har normalt klorna indragna men det händer att man ser tydliga kloavtryck i spåret. Läs mer om hur man känner igen spår i vår Spårguide. Lodjursspår mäter centimeter från längst ut på yttersta tån till längst bak på mellanfotsdynan.
Kanadajägare fångade svart lodjur
De övriga arterna är kanadensisk lo Lynx canadensis, lever i norra Nordamerika , rödlo Lynx rufus, lever i västra delarna av Nordamerika och iberisk lo eller panterlo Lynx pardina, lever i Spanien och Portugal. Lodjurets favoritföda är rådjur, ren, hare och skogsfågel som orre, tjäder och järpe. Lodjurets dödande bett på större bytesdjur riktas vanligtvis mot bytesdjurets strupe, varvid bytet kvävs av att struphuvudet kläms ihop. Lodjuret är den rovdjursart som tar flest renar. Lon är mycket väl rustad för vårt hårda klimat, med en tät och ganska långhårig vinterpäls och rejäla snöskor till fötter. Den korta svansen är möjligen en anpassning för att inte förlora för mycket kroppsvärme. En lo rör sig normalt inom en yta av kvadratkilometer under ett år. Lon kan drabbas av rävskabb. Lon är ständigt på vandring inom sitt hemområde. Ofta använder den samma stigar om och om igen, så kallade lodjursväxlar. Det utnyttjas av jägare, som sätter upp fällor just där.
Rödlo
Kanadensiskt lodjur Lynx canadensis är en art i lodjurssläktet. Arten är nära släkt med både Nordamerikas andra lodjursart, rödlo , och det europeiska lodjuret. Kännetecken [ redigera redigera wikitext ] Arten når en kroppslängd mellan 75 och centimeter utan svans samt en vikt mellan 5 och 17 kilogram. Mankhöjden är ungefär 48 till 55 centimeter. Svansen är bara mellan fem och tolv centimeter lång. På ovansidan förekommer ofta en ljusgrå skugga och undersidan är mera ljusbrun. Ibland finns mörka punkter eller fläckar med mörka kanter. Vid öronens spets finns svarta tofsar. Arten svans har ofta ringar och en svart spets. Habitatet utgörs av den boreala skogen och sällan av angränsande områden. Ibland kan det följa bytet över flera kilometer. Det vanliga jaktsättet är däremot att lodjuret smyger sig fram och överraskar bytet med några skutt. Arten kan även vänta flera timmar i ett gömställe. Dessutom är det kanadensiska lodjuret en god simmare och klättrare.