Clostridium internetmedicin: clostridium difficile återfall
Clostridium difficile komplikationer
Behandlingsriktlinjer för Clostridioides difficile infektioner Publicerad 23 maj Behandlingsriktlinjer på uppdrag av Svenska Infektionsläkarföreningen Clostridioides difficile tidigare Clostridium difficile 1 är en tarmbakterie som orsakar diarré efter antibiotikabehandling och hos äldre inte sällan livshotande kolit. De sista femton åren har globala epidemier med virulenta stammar orsakat svåra kliniska fall och förhöjd mortalitet. Insatser inom vårdhygien och begränsningar av antibiotikabruk har sannolikt hejdat denna utveckling på senare år 2. Behandlingen mot CDI har samtidigt sviktat och den höga recidivfrekvensen har inspirerat till nya behandlingsstrategier. Europeiska behandlingsrekommendationer har via ESCMID European Society of Clinical Microbiology and Infectious Diseases uppdaterats 3 och nya läkemedel som fidaxomicin och bezlotoxumab samt fekal mikrobiota transplantation FMT har lyfts fram både i primärbehandling och vid recidiv.
Behandlingsriktlinjer för Clostridioides difficile infektioner 2023
Vid antibiotikabehandling rubbar man den normala tarmfloran vilket kan leda till diarrébesvär. Den viktigaste orsaken till svårare diarré i samband med antibiotikabehandling är överväxt av bakterien Clostridioides difficile. Sidans information Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete. Vad orsakar Clostridioides difficile-infektion och hur sprids det? Bakterien kan bilda gifter, toxiner, som verkar irriterande på tarmslemhinnan. Cirka 2—5 procent av befolkningen, spädbarn ofta i ännu större andel, har bakterien i tarmen utan att visa tecken till sjukdom. Om bärare av bakterien av något skäl antibiotikabehandlas rubbas bakteriefloran i tarmen vilket resulterar i ökad risk för bakterien att växa till. Om bakterien är toxinbildande kan patienten drabbas av diarré av varierande svårighetsgrad. Sjukdomen orsakar mest problem inom vården och särskilt på sjukhus där fler personer tillhör riskgruppen för att drabbas och dels många behandlas med antibiotika.
Clostridium difficile symtom
Kommentar Fidaxomicin har lika god initial behandlingseffekt som vankomycin och båda kan ses som förstahandsval. Fidaxomicin medför dock en lägre risk för recidiv varför detta preparat framförallt bör ges till patienter med hög risk för ytterligare recidiv se tabell. Fidaxomicin har dock en betydligt högre läkemedelskostnad varför regionala riktlinjer kring förskrivningen kan variera. Läkemedelssubventionen omfattar för närvarande endast svår CDI. Recidivrisken antas öka om flera riskfaktorer föreligger. Metronidazol kan ge en långsammare och något sämre utläkning jämfört med vankomycin och fidaxomicin, och ska inte användas vid svår CDI, men kan användas som ett andrahandsval vid mild—medelsvår CDI. Kan patienten inte svälja kapslar kan intravenösa beredningen av vankomycin blandas och ges per oralt mg blandad med ca 0,5 dl vatten eller saft. Om patienten inte svarar på vankomycin eller fidaxomicin behandling bör annan diagnos övervägas eftersom fynd av C.
Clostridium internetmedicin:
Sjukdomsinformation om Clostridioides difficile-infektion
Ökad törst. Vätskeintag senaste dygnet. Status Bukstatus, bedöm dehydreringsgrad, torra slemhinnor? Puls, blodtryck, perifer kapillär fyllnad. Vid svår sjukdomsbild eller misstanke om inflammatorisk tarmsjukdom kontrolleras också SR, CRP, TPK, vita, albumin, leverstatus, ferritin och feceskalprotektin. Rådgör med gastroenterolog. Mikrobiologisk diagnostik Ta reda på vilka analyser det lokala laboratoriet utför, skriv om möjligt viktiga anamnestiska uppgifter alltid smittland och frågeställning på remissen. Fråga alltid efter EHEC hos patienter med blodig diarré! EHEC analyseras inte rutinmässigt vid alla laboratorier om frågeställningen saknas. Gastroenteritorsakande bakterier Analys sker med PCR-baserad metodik och konfirmerande odling. Ange alltid smittland på remissen, även om det är Sverige. Annars sker ingen rutinmässig serotypning av Salmonella. PCR-baserad diagnostik, följt av fecesodling vid positivt resultat för utvalda patogener, har införts som primärdiagnostik på de flesta laboratorier.