Ablation förmaksflimmer: misslyckad ablation
Ablation förmaksflimmer:
Ablation av förmaksflimmer
Huvudbudskap Nya studier visar att ablation av förmaksflimmer sannolikt leder till mer än enbart symtomlindring. Patienter med förmaksflimmer och hjärtsvikt tycks ha minst lika stor nytta av ablation som patienter utan hjärtsvikt. Det krävs en prioritering av ablationsverksamheten och resurstillskott för att möta en ökad efterfrågan av flimmerablation. Två nya randomiserade studier visar att kateterablation av förmaksflimmer inte bara reducerar arytmiförekomst och lindrar symtomen utan också att behandlingseffekten sannolikt är större än så. Dessutom är effekten kanske särskilt god bland de patienter som också har hjärtsvikt. För en del av dessa patienter kan kateterablation bli aktuell. Som regel gäller det patienter med mer uttalade symtom och ofta först efter det att de prövat ett eller flera antiarytmiska läkemedel. I slutet på talet visade Haïssaguerres grupp i Bordeaux att ektopiska fokus i lungvenerna i de flesta fall är avgörande för initieringen av paroxysmalt förmaksflimmer och att ablation av dessa fokus minskar förekomsten av arytmin.
Trötthet efter ablation
Lungvensisolering med radiofrekvens- eller kryoablation termisk energi har använts i många år för att eliminera den utlösande faktorn. Pulsfältablation pulsed field ablation, PFA är en icke-termisk energiform som har visat lovande resultat med stor potential att eliminera risken för allvarliga komplikationer associerade med termisk ablation, såsom lungvensstenos, frenikusnervpares och atrioesofageal fistel. Metoden kan även förenkla och effektivisera ablationsproceduren. Samtliga lungvener kunde identifieras och isolering kunde uppnås utan svårigheter. Inga allvarliga komplikationer inträffade. Förmaksflimmer är den vanligaste typen av arytmi och har en prevalens mellan 2 och 4 procent hos vuxna [1]. Denna arytmi är förknippad med sämre livskvalitet [2] och betydligt ökade risker för stroke, hjärtsvikt och för tidig död []. Antiarytmisk behandling har begränsad profylaktisk effekt och innebär en risk för besvärliga biverkningar. Mekanismen bakom förmaksflimmer var okänd under många år, men i slutet av talet kunde en forskargrupp från Bordeaux visa att majoriteten av patienter med paroxysmalt förmaksflimmer hade rikligt förekommande supraventrikulära extraslag eller ektopi utgående från områden runt lungvensmynningarna i vänster förmak som utlösande orsak [6].
Depression efter ablation
Vill du komma i kontakt med nationellt kvalitetsregister för kateterablation använd dessa kontaktuppgifter: Fredrik Holmqvist Docent, Överläkare Sektionen för Arytmi VO Hjärt- och Lungmedicin Skånes Universitetssjukhus 85 Lund info ablationsregistret. Dataskyddsombuden övervakar att den ansvarige följer de lagar som rör behandling av personuppgifter. På grund av covidpandemin har våra väntetider ökat. Väntetiden är för närvarande minst sex månader. Till enklare ablationer är väntetiden oftast något kortare, men individuella variationer förekommer. Vad händer med min köplats om datumet i kallelsen inte passar? Om du tackar nej till din behandlingstid så förlorar du din köplats och får en ny kallelse längre fram. För att undvika detta kan du kontakta oss redan när du fått besked om att du står på väntelistan. Om du i förväg meddelar vilka datum du inte är tillgänglig, så ökar chansen att du får en tid som passar direkt. Kan man verkligen vara vaken under ablationen?
Kateterablation – mer än bara symtomlindring?
Ablation av förmaksflimmer Ablation av förmaksflimmer Efter många årtionden av forskning är det nu allmänt accepterat att förmaksflimmer i de flesta fall utlöses startar inifrån eller nära lungvenerna. Lungvenerna är kärl som förbinder lungorna med vänster förmak och som gör att syreberikat blod återgår till hjärtat. Normalt finns det fyra lungvener kopplade till vänster förmak. Förmaksmuskelns tungor sträcker sig ett kort avstånd upp till ca 5 cm från vänster förmak in i lungvenerna. Hos personer med förmaksflimmer har dessa muskelförlängningar visat sig ha en elektrisk aktivitet som är snabb och inte kontrolleras av den normala aktiviteten i hjärtat. Dessa onormala elektriska urladdningar ger snabb och oregelbunden elektrisk aktivitet, förmaksflimmer, och därmed svaga sammandragningar i förmaket. För närvarande är den vanligaste och mest accepterade strategin för behandling av förmaksflimmer att isolera lungvenerna elektriskt, vilket minskar risken för att förmaksflimmer utlöses.